Tarvaalas modellvåtmark

RE-maatila |

Tarja Stenman, Yrkeshögskolan Jyväskylän ammattikorkeakoulu

Anläggande av våtmarker är ett sätt att minska lantbrukets vattendragsbelastning i enlighet med lantbrukets miljöstödssystem. En våtmark är grundad i anslutning till ett dike, en bäck, en å eller vattendrag för minskande av vattenbelastningen, och dess strandområde är större delen av året täckt av vatten samt håller resterande del av av tiden en fuktig markyta. Våtmarkerna binder näringsämnen samt fasta partiklar som rinner från jordområdena. Våtmarkerna ökar även på naturens mångfald genom att erbjuda livsmiljöer för växter och djur. Lämplig plats  för våtmarken är ett naturligt fuktigt åkerområde, vid åkerkanten eller på skogsmark eller impediment. Våtmarken kan anläggas genom uppdämning eller grävning, vilket inte rekommenderas på finkorniga jordarter särskilt då avrinningsområdet är stort och med stor vattenföring. Anläggningen av våtmark kräver noggrann planering och dimensionering. (Hagelberg ym. 2012).

Vid anläggning av våtmark är det möjligt att ansöka om ersättning för icke-produktiva investeringar från den lokala NTM-centralen. Stöd kan sökas av aktiva jordbrukare, registrerade föreningar eller vattenrättslig sammanslutning. Ersättning kan beviljas till högst 11 669 €/ha. Om området är i storleksklass 0,3–0,5 ha, är ersättningen högst 3 225 €/objekt.

Våtmarkens ovanförliggande avrinningsområde bör bestå av åtminstone 10 % åker. Totala arealen för en våtmark som anläggs ska vara åtminstone 0,5 procent av arealen för det ovanförliggande avrinningsområdet, men för förbättrande av den vattenvårdande effekten är den rekommenderade storleken minst 1 % av avrinningsområdet. För att ansöka om ersättning behöver en plan för anläggningen av våtmarken bifogas. (Landsbygdsverket)

Funktionen hos bioekonomicampusets modellvåtmark följs upp med hjälp av vattenprover och automatisk mätning av vattenkvaliteten. Vid JAMK inleddes automatisk mätning av vattenkvaliteten redan sommaren 2010 och nu är det sjunde mätningsåret på gång. Med de automatiska mätningarna har man följt upp vattnets kvalitet och mängd inom ramen för utvecklingsprojekt gällande vattenskydd inom lantbruk och torvproduktion.

På yrkesakademin Pohjoisen Keski-Suomis ammattiopistos undervisningsgård i Saarijärvi anlades en våtmark under åren 2012-2013. Om våtmarken används även benämningen Biotalouskampuksen mallikosteikko (Bioekonomicampusets modellvåtmark) och det används i undervisningen både av POKE och JAMK samt som pilotprojekt inom forsknings- och utvecklingsverksamheten. Våtmarken består av två enskilda våtmarker, varav den sydliga våtmarkens avrinningsområde är 139 ha 0ch våtmarkens areal är 1,4 ha. Den norra våtmarken är 1,34 ha och dess avrinningsområde är 29 ha. Bioekonomicampusets  våtmark och dess byggnadsskeden är presenterade i publikationen “Mallikosteikko: Tarvaalan mallikosteikon suunnittelu ja toteutus” (Lahtela 2013).


Bild 1. Bioekonomicampusets modellvåtmark är tudelad. (Bild: Arto Ahonen, Saarijärven Eräpalvelut Ky.)

Biocampusets modellvåtmarks aktivitet följs upp med vattenprover och automatisk mätning av vattenkvalitet. Våtmarkens aktivitet varierar under olika år bl.a. på grund av väderleksförhållanden. Under åren 2013-2014 band den södra våtmarken 28 % fasta partiklar år 2013 och 69 % år 2014. Fosforupptaget i våtmarken var 10 % (2013) och 55 % (2014). Kväveupptaget i våtmarken var negativ år 2013 och 29 % år 2014.  (Koskiaho ym. 2015). Under åren 2016-2017 uyppföljdes i RE-Maatila-projektet (Den närings- och energieffektiva lantgården) kvaliteten på vattnet som rann till den norra våtmarken. Mätningstidpunkterna var 13.4.-13.10.2016 och 7.4.-24.10.2017. Automatmätningen utfördes med optisk scan givare, vars mätparametrar var grumlighet, löst organiskt kol (DOC), nitratkväve (NO3N) och temperatur.

Våtmarken fungerar även som forsknings- och utvecklingsverksamhetens pilotprojekt. I projektet testas nya metoder för vattenrening och återvinnande av näringsämnen. I den norra våtmarken testades även fortlöpande mätning av algkoncentrationen  genom klorofyll och fluorescens 19.5. – 29.8.2016 (Siimekselä 2016). I framtiden finns planer för att expandera verksamheten till en del av inlärningsmiljön för styrningen av näringsämnen. I detta skulle även ingå uppföljning och mätningar av åkerområdet  och odlingsåtgärderna ovanför våtmarken. Från väderstationen på Campusområdet fås noggrann information om rådande väderleksförhållanden och deras inverkan på styrningen av näringsämnen. Dessutom kan drönarfotografering i framtiden erbjuda nya möjligheter för styrning av näringsämnen och planering av odlingsåtgärder.


Bild 2. Tiina Siimekselä tar vattenprover från Biotalouskampus modellvåtmark i augusti 2016. (Bild: Tarja Stenman)

Källor

Hagelberg, E., Karhunen, A., Kulmala, A., Larsson, R. & Lundström, E. (2012). Käytännön kosteikkosuunnittelu. TEHO -hankkeen julkaisuja 1/2012.

Koskiaho, J., Siimekselä, T. & Puustinen, M. (2015). Vesitalous 4/2015.

Lahtela, S. (2013): Mallikosteikko – Tarvaalan mallikosteikon suunnittelu ja toteutus. Jyväskylän ammattikorkeakoulu 148. http://urn.fi/URN:ISBN:978-951-830-266-0

Maaseutuvirasto. (2016). Ei-tuotannolliset investoinnit täydentävät ympäristökorvausta. Haettu 25.6.2016 osoitteesta http://www.mavi.fi/fi/tuet-ja-palvelut/viljelija/ei-tuotannolliset-investoinnit/Sivut/default.aspx

Siimekselä, T. (2017). Jatkuvatoiminen leväpitoisuuden mittaus kosteikkovedestä. Ylempi AMK-opinnäytetyö. Jyväskylän ammattikorkeakoulu. http://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2017060212037

 
 
DMS