Odlingsutvecklingen för de inhemska proteinväxterna

RE-maatila |

Katariina Manni, Yrkeshögskolan Hämeen ammattikorkeakoulu

Odlingen och användningen av inhemska proteinväxter, särskilt ärt och bondböna,har ökat de senaste åren (bild 1). Nya sorter av trindsäd har kommit ut på marknaden, nya innovativa produkter, nytt företagande och ökande efterfrågan, som alla främjar produktionen och användningen av inhemskt växtprotein. Användningen av inhemska proteinväxter har även ökat vid matningen av husdjur, vilket i sin tur främjar proteinsjälvförsörjningen.

Bild 1. Utvecklingen av odlingsarealerna för ärt och bondböna i Finland under åren

2013-2017 (Luke stat 2017, http://stat.luke.fi/).

Vid granskning av fördelarna på gårdsnivå är fördelarna med att odla proteinväxter många. De diversifierar användningen av åkrarna och växtföljden, förbättrar jordens odlingsegenskaper och minskar på växternas sjukdomstryck. Dessutom ger de flexibilitet gällande skördetiderna för foder. Då växterna är självförsörjande på kväve minskar de behovet av handelsgödsel. Behovet av handelsfoder minskar, om det på gårdar med djuruppfödning går att odla proteinväxter och använda dem i utfodringen av djuren.

Det finns många möjligheter att öka proteinsjälvförsörjningen med de proteinväxter som går att odla i Finland. Valmöjligheter finns såväl gällande växtsortiment som skördemetod. Goda källor för protein bland baljväxterna är bl.a. ärt, bondböna och lupin samt bland vallbaljväxterna, klövrar, lusern och fodervicker. Dessutom är oljeväxterna rybs och raps betydande råmaterial för proteinfoder. En del av dessa kan skördas genom tröskning, endel som ensilage och endel med vilken som helst av de tidigare nämnda metoderna.

Största delen av proteinet som mjölkkorna behöver kommer från basfoder d.v.s. från ensilagefoder och spannmål. Mjölkkor gagnas ändå av tilläggsprotein. Mjölkproduktionen ökar oftast då korna ges mer protein genom proteinhaltigt foder. Speciellt rybs har gett god produktionsrespons. En nackdel med användning av tilläggsprotein är att då mängden protein ökar minskar nyttjandegraden av den. Som följd av detta belastas djurets kropp och miljön.

Tillgången av ekologiskt odlat proteinfoder är en mycker avgörande sak inom den ekologiska odlingen.

Ett sätt att främja proteinsjälvförsörjningen är att samarbeta mellan gårdarna. Proteingrödorna som kan odlas i Finland ger många möjligheter till detta. Alla gårdar med djurhushållning odlar inte proteingrödor på sin gård eller odlingen är inte tillräcklig. Proteingrödorna är i sin tur bra mellangrödor på växtodlingsgårdar. Genom att samarbeta mellan gårdarna kan nyttan fördelas och på samma gång främjas tillgängligheten och användningen av inhemskt protein.

 
 
DMS