Denna artikel samanfattar olika lösningsmöjligheter för att få en närings- och energiseffektiv lantgård.

Genom att förändra dina tillvägagångssätt deltar du i att främja FAO:s miljömål. Genom att göra små förändringar samt öka uppföljningen av energi- och näringsämneseffektiviteten på ditt lantbruksföretag kan du få till stånd både inbesparingar och höja produktionens hållbarhet. Till följande berättar vi om några möjligheter för utvecklandet av verksamheten.

Biogas kan produceras på gården genom att utnyttja utlopp från gården som rötningsmaterial. Som rötningsmaterial kunde användas t.ex. gödsel och växtrester eller energigrödor odlade för ändamålet. Med biogas kunde på gården produceras t.ex. värme eller värme och elektricitet (CHP-produktion). Gasen kan även säljas som sådan till nära belägna invånare eller så kan gasen förädlas till transportbränsle (biometan, CBG). Förutom biogas uppstår vid rötningsprocessen rötningsrester d.v.s. rejekt, som vanligtvis kan utnyttjas till gödslingsmedel. En del av de rötningsmaterial som kan användas i en biogasanläggning kräver dock hygienisering, som i sin tur förhöjer produktionskostnaderna. De mest typiska rötningsmaterialen (gödsel och den egna gårdens växtrester eller energigrödor) på en gård med jordbruk kräver dock inte hygienisering.

Energieffektiviteten kan ökas genom att mäta och följa upp energiförbrukningen. Energiplaner gjordes upp på undervisnings- och forskningsgårdarna och utgående från planerna övervägs nya åtgärder. För att effektivera uppföljningen av energi-  och näringseffektiviteten införskaffades ett flertal nya apparater. Ibruktagningen av fordonsvågen ger skördemängderna och de behövs för att kunna göra näringsbalansberäkningar. T.ex. foderskördarna har hittills varit uppskattningar. eGauge-systemet mäter olika apparaters energiförbrukning i husdjursbyggnaderna. Apparaten lämpar sig väl för t.ex. ladugårdar, svinstall och hönshus. I fårhus är det färre energiförbrukande apparater. En enkel åtgärd är att ta bort gamla lysrör och a ta i bruk LED-armaturer. På detta sätt kan går det att spara mycket energi.

Det lönar sig att öka användningen av fasta bränslen. Inom jordbruket används det mycket energi inom produktionen i form av elektricitet, biogas, som flytande bränslen och som fasta bränslen. Speciellt vid intensiv fjäderfäproduktion används mycket värmeenergi. Många företagare funderar på utnyttjande av jordbrukets utlopp vid sidan av den traditionella användningen av skogsflis. De bästa utloppen hittas som biprodukt i växtodlingen i form av halm. Särskilt vid utnyttjandet av rapshalm finns mycket kostnadseffektiv energipotential. En annan möjlighet handlar om att ansluta direkt solenergi till t.ex. flisvärmeverk genom att använda solfångare eller solpaneler.

Vid förbättringen av gödsellogistiken kan utvecklingsåtgärdena riktas mot en effektivare separering av näringsämnen från rågödseln, förflyttnings-, spridnings- och placeringsmetoder, effektivering av vallodling genom näring från gödsel och genom alternativa användningsmetoder. Genom rationaliseringen av gödselanvändningen går det att minska arbetskostnader, sprida gödseln noggrannare samt efter växternas behov. Under projektets gång provades bl.a. separering av gödsel, beräkningar av lönsamheten vid olika spridningsmetoder samt separeringens effekt på näringsämnena i kreatursgödseln.

Egengödselns användning borde främjas inom lantbruksföretag. Inom projektet producerades material om olika typer av egengödsel samt information om deras sammansättning och näringsinnehåll. Kreatursgödsel / komposterad gödsel fungerar bäst som trädgårdsgödsel. På stora husdjursgårdar hanteras årligen stora mängder kreatursgödsel (slam). Vid återanvändning av näringsämnen skulle det vara bra att få till godo all kreatursgödsel. Delvis är bestämmelserna för kvävets och fosforns del och begränsar användningen av kreatursgödsel som gödsling. I så fall skulle den bästa lösningen vara att samarbete mellan husdjursgårdar och växtodlingsgårdar. Kreatursgödsel fungerar minst lika bra som konstgödning. Dessutom ökar andelen organiskt material i jorden. Inom Det närings- och energieffektiva lantbruket-projektet undersöktes gödslingseffekterna av biogasrejekt på vall och på korn. Utgående från försöket på vall lämpar sig rejekt väl till gödslingen av vall.

Vid främjandet av proteinsjälvförsörjningnen är det viktigt att  främja användningen samt odlingen av proteingrödor. Lösningar för detta kan fås genom att i större utsträckning än vad är  nuläget använda vallväxter, höja proteinhalten i spannmål samt genom att ta i beaktande de rätta sorterna och tillväxtförhållandena. Fördelarna med proteinsjälvförsörjningen är både nationella, regionala och gårdsspecifika. Riskerna kopplade till importfoder minskar, livsmedelssäkerheten och tillförseltryggheten ökar samt slutprodukternas grad av  inhemsk produktion ökar. Detta i sin tur främjar närmats- och nätfoder-tankesättet samt diversifierar åkrarnas användning och växtföljden. Proteinsjälvförsörjningen kan ökas genom att odla t.ex. ärt, bondböna, vit lupin eller luddvicker. Vid utfodringen av mjölkboskap går det att prova på krossensilering av bondböna och ärt. Inom proteinsjälvförsörjningen går det att hitta nya användningsmöjligheter t.ex. som människoföda.

Målet med vattenskyddet är en åtminstone god status av yt- och grundvattnet. Målen är definierade enligt ramdirektiven för EU:s vattenpolitik, som i Finland har implementerats i lag om ordnandet av vattenvård samt med tillhörande förordningar. Vattendragsbelastningen från jordbruket kan minskas genom att t.ex. anlägga våtmarker och skyddszoner. Genom att följa upp kvaliteten och mängden av vatten från täckdikningssystem, huvuddiken  och andra vattendrag erhålls information om mängderna näringsämnen som urlakas från åkrarna. Vid våtmarken i Tarvaala har det etablerats ett automatiskt mätningssystem för att följa upp vattenkvaliteten. Genom mätningssystemet uppföljs våtmarkens förmåga att hålla kvar näringsämnen och fasta partiklar. I framtiden är det även meningen att utvidga mätningarna och uppföljningen till odlingsåtgärderna ovanför våtmarksområdet. En långtida och automatisk mätning av vattenkvaliteten och mängden, samtidigt med en uppföljning av åkrarna, ger odlarna en större förståelse för hur odlingsåtgärderna  och växtföljden påverkar mängden näringsämnen i vattendragen, samt hur näringsämnena går hålla så effektivt som möjligt kvar i åkrarna. Prisen på automatiska mätinstrument för vattenkvalitet är dyra, så det är inte lönsamt för enskilda gårdar att införskaffa dem. Genom automatmätningarna gjorda på undervisningsgården Tarvaalan opteusmaatila är det meningen att hjälpa odlaren att göra rätt beslut gällande odlingsåtgärder. I framtiden skulle det vara bra att kunna erhålla förmånligare och lättare system för mätandet av vattnets kvalitet, med vilka åtgärder för jordbrukets vattenskydd kunde utvecklas.

Vid näringshushållningen är de skiftesvisa näringsbalansberäkningarna viktiga. Näringsbalansberäkningarna ger nya indikatorer för uppföljandet av åkerskiftena. De i näringsbalansberäkningarna använda insatserna varierar väldigt mycket från skifte till skifte och därför kan olika skiften eller olika gårdar inte jämföras sinsemellan. Endast uppgifterna från samma skifte kan jämföras med olika års uppgifter. För att kunna göra kvävegödslingen mer specificerad samt för att mäta grödans tillstånd, kan som hjälpmedel användas en klorofyllmätare t.ex. HAD-YL6 Chlorophyl-meter. Med mätaren går det att fastställa kvävehalten, temperaturen och andelen bladgrönt. Proteinhaltsmätaren Grainsense mäter protein-, fukt- olje-och kolhalt. Mätaren kan användas vid den egna foderproduktionen. Genom att känna igen problemen och utmaningarna på den egna gårdens åkrar kan du fundera ut metoder för att avgöra skördens mängd och kvalitet samt belastningen på miljön. Du kan utveckla observerandet av åkrarna, så att du får mer information om åkrarnas tillstånd. Mätare och beräkningar ger ett mervärde vid effektiveringen av användning av näringsämnen och energiförbrukning.

Bild 1. Den närings- och energieffektiva lantgården. Teckning: Annika Michelson

I bild 1 är avbildat möjliga närings- och energieffektivitets åtgärdsmål såsom produktion av biogas, mätning av energi och noggrann uppföljning, uppgörande av energiplan, användning av fasta bränslen (ved, klabb, flis), användning av egengödsel (t.ex. användning av utlopp, halm), kompostering,  reglerad dränering, utförande av gödslingsexperiment, odling av proteinväxter, utförande av näringsbalansberäkningar och uppföljande av vattendragens kondition. För förbättrande av energi- och näringseffektiviteten finns många små apparater att hitta. I tabell 29 Metoder för förbättring av närings- och energieffektivitet, är listat vanliga problem och utmaningar på gårdar, vilka åtgårder som kan vidtas, observationer och slutsatser.