Katariina Manni och Riitta Lehtinen, Yrkeshögskolan Hämeen ammattikorkeakoulu

Främjandet av proteinsjälvförsörjningen är ett centralt mål på Mustiala undervisnings- och forskningsgård (bild 1). Många åtgärder har gjorts för att nå detta mål,och dessa åtgärder syns såväl i åkerbruket som vid utfodringen av mjölkboskapen.

Bild 1. Främjandet av proteinsjälvhushållningen är ett centralt mål vid Mustiala undervisnings- och forskningsgård. Teckningar: Ville Heimala.

Boskapsutfodringen på Mustiala har eftersträvats att bli så självförsörjande som möjligt. Målet är att producera en så stor andel som möjligt av de behövliga fodren på undervisningsgården och på så vis minska utgifterna för handelsfoder. På samma gång diversifieras växtföljden och genom att odla baljväxter går det att få nyttan av dem att stanna på undervisningsgårdens åkrar.

Trindväxterna är en viktig del av vallodlingen på Mustiala. I en del av vallfröodlingarna finns det med klöver och blålusern. Erfarenheter finns även av användningen av bondböne-ensilage som foder för mjölkkor. En del av ensilagefodret gjort av vallväxter ersattes med bondböne-ensilage. Bondböne-ensilaget hade god hållbarhet och smakade åt korna.

Proteinet som ingår i ensilagefoder räcker ändå inte allena för att fylla högproducerande mjölkkors proteinbehov, utan utfodringen behöver kompletteras med proteinfoder. För boskapen på Mustiala har det använts förutom rypskross även ärt och bondböna som proteinfoder, varav ärt är det som använts senast. Användningsmängderna har varit hälften ärt och hälften rypskross. Vid användningen av inhemska foder behöver även tillräcklig tillgång av salter säkerställas. Vid sidan av de på undervisningsgården producerade fodren få korna på Mustiala mineralfoder och vid mjölkningsroboten industriellt fullfoder. I tabell 1 är ett exempel på en utfodringsplan för korna på Mustiala. Ärt är inkluderat i utfodringsplanen.

Tabell 1. Exempel på utfodrinsplan för mjölkkorna på Mustiala, ärt är inkluderat i utfodringsplanen.

 

Ärt är ett bra protein- och energifoder för mjölkkkor. Visserligen inte jämförbar med ryps, speciellt till följd av  att ärt har större våmnedbrytning av protein än ryps. Ärt lönar sig ge vid utfodringen t.ex. med ryps, varpå mer svårlösligt protein fås in i utfodringen än om ärt används som enda kompletteringsfoder.

Förutom proteinet från ärt fås även stärkelse som ger tilläggsenergi vid utfodringen. Stärkelsehalten behöver uppmärksammas, då mängderna spannmål och mängden erhållen stärkelse optimeras vid planeringen av utfodringen.

Genom den på egna gården producerade foderärten har det gått att minska behovet inköpt proteinfoder och få inbesparingar i kostnaderna för inköpt foder. I tabell 25 finns som exempel beräknat inverkan av ärt på foderkostnaderna och på inköpsfoderkostnaden. Mineralerna saknas från beräkningarna. Beräkningen är gjord för 65 mjölkkor och som tidsperiod är ett år. Inköpsfoder är fullfoder och rypskross. När en del av rypskrosset ersattes med ärt, minskade den årliga foderkostnaden med 1 338 € och kostnaderna för inköpsfoder med 4 772 €.

Tabell 2. Den genomsnittliga påverkan av ärt på foderkostnaderna och kostnaderna för inköpsfoder på årsnivå  för en boskap på 65 mjölkkor.

Vid planeringen av utfodringen är det även bra att ta i beaktande utfodringens effekt på mjölkmängderna och på mjölkhalterna och det därigenom erhållna mjölkpriset. I Valkuaisfoorumi (proteinforum)-projektet draget av HAMK gjordes med ProAgrias Karjakompassi-program lönsamhetsberäkningar för användning av proteinfoder vid utfodring av mjölkkor. I beräkningarna användes informationen för Mustialas boskap. Det bästa ekonomiska resultatet erhölls med utfodringar baserade på rödklöverensilage, när proteinkomletteringen gjordes enbart med rypskross eller genom att ersätta en del av rypskrosset med ärt eller bondböna (Bild 2). Dessutom minskade inköpsfoderkostnaden då inhemska proteinfoder användes (Bild 3). Tilläggsuppgifter om kalkylerna www.hamk.fi/valkuaisfoorumi> Asiantuntijatreffit.

Bild 2. Den ko- och dagsvisa differensen mellan mjölkproduktion och foderkostnader med olika utfodringar, uträknat med Karjakompassi. (www.hamk.fi/valkuaisfoorumi)

Bild 3. Ko- och dagsvisa inköpsfoderkostnaden för olika utfodringar uträknat med Karjakompassi.(Källa: www.hamk.fi/valkuaisfoorumi)

Vid beräkningar, och jämförelser av dessa är det skäl  att ta i beaktande att även små prisskillnader kumuleras snabbt. Som priser vid beräkningar lönar det sig alltid att använda verkliga foderpriser, vare sig de är inköpta eller på gården producerade. Priserna utgör grunderna för kalkylerna och deras trovärdighet. Förutsättningen för detta är att även prisinformationen för det egenproducerade fodret är tillgängligt. Även påverkan av stöden och de olika odlingsväxternas påverkan på odlingens lönsamhet är orsak att ta i beaktande. De påverkar i sin tur vad som lönar sig att odla på gården.

På Mustiala skördades från 65 ha  ensilagefoder i medeltal 8 081 kg torrsubstans per ha. De första två skördarna skördades från alla 65 ha, och den tredje skörden är från 27 ha.

Skördemängdernas fördelning:

• Skörd 1: 3 361 ts kg/ha
• Skörd 2: 3 923 ts kg/ha
• Skörd 3: 1 558 ts kg/ha

Från det bästa skiftet erhölls en ungefär 10 500 kg stor torrsubstansskörd, från det svagaste skiftet en 5 500 kg:s skörd. Skördemängderna uppmättes genom att före varje avlastning köra på en fordonsvåg. Från nästan varje skifte insamlades även råmaterial-prover. Från råmaterial-provet framkommer torrsubstanshalt, näringshalter samt utfodringsvärde. Nya ensilagefoderprover behöver tas innan utfodring, då ensilagefodret förändras lite under förvaringen.

Bild 4. Varje last vägdes, samt råmaterialprover insamlades från varje skifte.

Källor
Antikainen R. ym. (2005). Stocks and flows of nitrogen and phosphorus in the Finnish food produktion and consumption system. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0167880904003299
Rajala J. (2005). Luomuviljelyn suunnittelu. Ravinnetaseet. Helsingin Yliopisto. http://luomu.fi/tietoverkko/wp-content/uploads/sites/5/2014/12/5.3_Ravinnetaseet_190405.pdf Ympäristöministeriö.(2010). Kotieläintalouden ympäristönsuojeluohje. Ympäristöhallinnon ohjeita. https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/41550/OH1_2010_Kotielaintalouden_ymparistonsuojeluohje.pdf?sequence=1