Fånggrödor – till bondens nytta

RE-maatila |

Paul Riesinger, Novia

Fånggrödor minskar kväveförlusterna och motverkar erosion. Dessutom förbättrar de markstrukturen och ökar markensmullhalt. Vid återkommandeodling har vissa insådda klöver- och gräsarter enligt Hannu Känkänens försök visat sig kunna höja skördenivån i stråsäd. Det gäller dock att använda en artrespektive en artblandning som intekonkurrerar med huvudgrödan. Efter att huvudgrödan har skördats bör fånggrödan däremot bilda en så stor biomassa som möjligt. För att på regional nivå undersöka vilka arter respektive artblandningar som uppfyller dessa krav utförde Yrkeshögskolan Novia/Skuffis i samarbete med Västankvarn gård ett storruteförsök där tio olika fånggrödor såddes tillsammans med vårsäd.

Uppläggning och tillvägagångssätt
Försöket utfördes under växtperioden 2017 på skiftet Tavastäng (1,94ha). Jordarten är klassificerad sommullhaltig molera. Enligt den senaste markkarteringen är pH-värdet 6,3. Fosfor- och kaliumhalterna ligger i klassen försvarlig (III). Förfrukten var korn. På hösten bearbetades fältet i två överfarter med ett tallriksredskap, såbädden tillreddes på våren genom två bearbetningar med en S-pinnharv. Huvudgrödan var korn av sorten Fairytale. Kornet var betat och såddes till en beståndstäthet av 550 plantor per kvadratmeter. Fånggrödorna såddes med en frösålåda i samma körning som kornet. Försöket omfattade ett rent kornbestånd (noll-led) och tio led därkorn såddes tillsammans med olikafånggrödor (tabell 1).


Bild 1. I kornets degmognad hade ingen av fånggrödorna vuxit upp till axnivå.

Försöksleden etablerades i formav storrutor med en såmaskinsbreddpå tre meter och på en längd av 250 m. Leden såddes intill varandra i tvåupprepningar; inom upprepningarna återkom de enstaka försöksleden enligt samma ordningsföljd (tabell1).

Som följd av tidsbrist behandlade Västankvarn gård beståndet varken mot ogräs eller mot växtskadegörare. Den första provtagningen utfördes 21.8.2017 då kornet hade nått degmognad (bild 1). Proven togs i fyra linjer tvärs över försöksleden. Grödan, fånggrödan och ogräsenklipptes på en yta av 0,25 kvadratmeter (bild 2).


Bild 2. Blivande agrolog Ida Qvarnström utför sitt examensarbete om fånggrödor med utgångspunkt i fältförsöket.

Från varje försöksled (två upprepningar) erhölls således åtta prov. De närmaste 50 m mätt från fältets övre och nedre kant uteslöts från provtagningen. Korn, fånggröda och ogräs åtskildes. Proven torkades i en varmluftstork till nio procent fukt och vägdes. Resultaten korrigerades för fukthalten och omvandlades till torrsubstansvikt (ts-vikt). Kornet tröskades 8.9 med en stubbhöjd på 200-250 mm, varpå fånggrödan fick utrymme för tillväxt. Den andra provtagningen utfördes 11.10. enligt samma tillvägagångssätt som den första provtagningen (bild 3).

Bild 3. Provtagning av fånggrödornastillväxt under hösten.

Denna gång åtskildes fånggrödans biomassa från halmstubben. Ogräsen utgjorde i fånggrödorna en obefintlig andel och ingick därmed vid sorteringen i fånggrödornas biomassa. Fånggrödornas återväxt i anslutning till andra provtagningen var obefintlig.

Fånggrödan gav mer spannmål och mindre ogräs

Den högsta biomassaskörden av korn erhölls med insådd av rödklöver och timotej, den lägsta i renbeståndet av korn. Ogräsandelen var lägre i samtliga led där kornet odlades med insådd av fånggröda än vid odling av korn i renbestånd. Förutom i noll-ledet var ogräsbiomassan hög i de led där fånggrödan utgjordes av rödsvingel samt av vit-eller rödklöver, d.v.s. av arter med enlångsam utveckling (tabell 2).

Konkurrensen gentemot kornet var lägst från timotejens, svingelarternas och klöverarternas sida. Jämfört med dessa bildade engelskt rajgräs under kornets utveckling en något större biomassa, medan italienskt rajgräs producerade den med avstånd största biomassan (tabell 2). I samtliga fall avses den ovanjordiska biomassan. Biomassaprovernas variationskoefficient låg för grödans del på 17,5 procent, medan den för fånggrödans och ogräsens del låg kring 60 procent. Det förekom således stora inomfält skillnader med avseende på fånggrödornas och ogräsens biomassabildning.

 

 

 

Stor höståterväxti engelskt rajgräs-vitklöver
Höståterväxten av engelskt rajgräs i blandning med vitklöver var i samma klass som återväxten av italienskt rajgräs (tabell 3).

Med beaktande av dess ringa konkurrens med grödan och dess kraftiga biomassatillväxt på hösten framstår blandningen engelskt rajgräs-vitklöversom en idealisk fånggröda. Då engelskt rajgräs i renbestånd bara nådde upp till drygt hälften av den biomassatillväxt som italiensktrajgräs i renbestånd presterade, var det i synnerhet vitklövern som resulterade i den höga biomassabildning som samodlingen av engelskt rajgräs och vitklöver nådde. Samma resonemang gäller också för samodlingen rödsvingel-vitklöver (tabell 3). I samtliga fall avses den ovanjordiska biomassan. Den genomsnittliga variationskoefficienten av fånggrödornas återväxt var 51 procent.

Slutsatser
Engelskt rajgräs och vitklöver kombinerade en nischtillvaro under kornets växttid med en kraftig biomassatillväxt i anslutning till huvudgrödans skörd. Enligt detta försök framstår insådd av engelskt rajgräs och vitklöver i vårsäd som den idealiska fånggrödan. Det bör dock beaktas att resultaten har påverkats av den aktuella jord- och årsmånen. Vidare bör observeras att mätningarna enbart omfattar den ovanjordiska biomassan; fånggrödornas nyttoeffekter beror dessutom också på deras bildning av rotbiomassa. De olika fånggrödorna har här testats i korn; i andra vårsådda spannmålsarter kan konkurrensförhållandena vara olikartade. Det var väntat att olika arter skulle konkurrera med grödan i olika utsträckning. Försöket bekräftade ändå att insådda fånggrödor inte behöver föranleda någon skördeminskning i huvudgrödan, medan de däremot konkurrerar med ogräs som kommer upp från frön. Fånggrödans relativt låga biomassaproduktion under hösten förklaras av ett relativt sent vårbruk som i kombination med en ovanligt låg värmesumma under sommaren ledde till en sen tröskning av stråsäden.

Denna artikel har även publicerats i Landsbygdens Folk: Riesinger, Paul: Fånggrödor – till bondens nytta. Landsbygdens Folk 26.1.2018, s 14-15.

 
 
DMS