Teemu Väli-Torala är husbonde på en spannmålsgård i Pojanluoma i Ilmajoki. I slutet av år 2013 införskaffades en värmecentral till gården. Centralen, som är tillverkad av danska Faust, är försedd med en brännkammare för hela balar. En dylik lösning intresserade, eftersom det i samma panna går att bränna enbart halm, enbart ved eller båda tillsammans. Byte från det ena bränslet till det andra går alltså smidigt.
Halmen packas vid skörden till rundbalar och jobbet sköts av en entreprenör. Halmen balas både på hösten efter skörden och på våren. Halmbalarna lagras vid åkerrenen täckta av plast. Balarna har också lindats in i plast, men plasten ger en klar ökning av kostnaderna.
Bild 1. Halmbalar lagras under plast. (Foto: Riina Lahtomäki)
Årligen bärgas halm från en areal på omkring tio hektar. Eftersom halm inte alltid bärgas på samma skiften, ser inte husbonden att avlägsnandet av halmen skulle utarma jordmånen. Den aska som uppkommer används som gödsel, varvid en del av näringen återvänder till åkern.
Under året bränns omkring hundra halmbalar. De bränns huvudsakligen vintertid. Sommartid används ved som bränsle, eftersom värmebehovet är litet. Då behöver ved inte eldas i pannan mer än en gång per vecka. Värmecentralen värmer spannmålstorken, bostadsbyggnaden och verkstaden.
Halm från alla spannmål har bränts i pannan, men enligt husbonden är vetehalmen den bästa att bränna, så det prioriterar han. Tillsammans med halm bränns också ved, eftersom husbonden har noterat att halmen då bättre brinner slut. Halmen lyfts in i pannan med hjälp av en frontlastare. För att ta ut askan har man på gården själv tillverkat en skopa. Aska avlägsnas med ungefär tio balars intervall, beroende på vilken halm som bränts. En gång per månad behövs sotning. Även om den satseldade pannan är mer arbetsdryg än en stokerpanna, har husbonden inte upplevt det som ett problem. Fyllandet av pannan går bra vid sidan av övrigt arbete på gården.
Under vintern går det åt en bal per dag, om det är bara halm som bränns. Vid samförbränning med ved räcker det med förbränning varannan dag och med enbart trä ännu mer sällan. Också under hårdare köld räcker det i allmänhet med dylika intervaller. Vattentanken på 21 m3 omkring pannan ger bra värmelagring. I allmänhet lyfts balen in i pannan redan några timmar innan den antänds. Då värms balen upp och ytfukten avdunstar.
Bild 2. Gårdens värmecentral. (Foto: Riina Lahtomäki)
Bild 3. Pannan rymmer en hel halmbal. (Foto: Riina Lahtomäki)
Bild 4. Funktionsprincip för den satseldade pannan. (Figur: Maskinfabrikken Faust ApS)
Teemu Väli-Torala kunde inte uppge något exakt pris för den värmeenergi som fås från halm. Priset påverkas bl.a. av, vilket gödslingsvärde man räknar med för halm. Dyrare bränsle än ved är halmen i vilket fall som helst inte.
Väli-Torala har varit synnerligen tillfreds med sin värmecentral. Anläggningen fungerar, så länge den halm som bränns är i skick. Som enda förbättringsåtgärd nämner husbonden pannans isolering. Den danska pannan är inte planerad riktigt för finländska förhållanden och dess isolering kunde vara bättre för att minska värmeförlusterna.